Jag skulle verkligen behöva lite inspiration!!

Inspiration/motivation till livet, till jobbet, till träning, till bättre matvanor och definitivt till att tycka om mig själv...

Varför ska det vara så svårt att tycka om sig själv????!!!!  och varför ska det vara så svårt att hitta motivationen igen??!!

Att hitta orken till allt som måste göras...

Bara nåt som vardagligt som att städa, laga mat, diska, vattna blommorna och tvätta... Hjälp, jag orkar ju ingenting!!!

Mycket snack om vårdepression, men jag har ju inte blivit av med min höstdepression ännu... Hur ska man då göra???

Jag har ett gästrum som måste tömmas, papper som måste sorteras, en klädkammare som måste rensas, tömmas och kanske göras lite möblerbar... plus allt annat som oxå måste fixas... Den 1/5 så ska mitt gästrum plomberas och min 3:a ska bli en 2:a för ett tag eftersom hyran blir för dyr... och då måste ju rummet vara tömt... HJÄLP!!!! När ska jag orka detta!!! Är det någon som har uppåttjack åt mig, som kan ge mig lite energi och lite fart så att det kan bli gjort!!!?????????

Jajaja, det ordnar sig säkert nån dag...

Nu har jag jobbat hela helgen och är helt slut... efter jobbet idag så var jag på Möte uppe på NOSD inför nästa helgs Danstävling som min klubb arrangerar i Mässhallen här i Norrköping...

Det kommer att bli så kul att hjälpa till där, se alla duktiga dansare och att få heja på klubbens tävlingspar... Tänk om man kunde vara så duktig på att bugga...

Men hur mycket jag än ser fram emot tävlingen så är det ändå en helg med mitt hjärta som försvinner... =( Längtan och saknaden efter min Björn är oerhört jobbig... Vi har nu inte setts den 1-2/3 och att vara utan honom så här mycket och länge är mer än jag vill... Känner mig ännu mer deppig och ledsen när jag inte får vara nära honom... och hans söta lillkille...

Att känslan av att känna sig så ensam, värdelös och helt fel är så jobbig... Att veta att dagarna går, tiden tillsammans försvinner och inte går att få tillbaka... Vet inte hur jag ska förklara hur det känns...

Dessutom så är längtan hem till Småland minst lika stor... har inte varit hemma sen i julas och det är alldeles för lång tid sen.... =( Att missa så mycket av tjejernas uppväxt är faktiskt ganska ledsamt... Mina syskonbarn är ju mitt allt eftersom jag inte har några egna barn...

Men inte vet jag när jag kan åka hem till min familj och inte vet jag när jag får träffa min älskling igen heller... Håller ju på att gå i tu här... Hatar att sakna dom så mycket!!!

Nu ska jag försöka blogga tillbaka lite, för min egen skull, för att komma ihåg vad som har hänt i mitt liv...

Så om det finns någon som fortfarande kollar in på min blogg så ber jag så hemskt mycket om ursäkt att jag inte har skrivit på så länge... =( ska försöka bättra mig!!!

Puss och kram från mig här...