... och jag undrar lite stilla hur livet kan vara så himla orättvist!!??

Har sedan en tid tillbaka i tysthet följt tre bloggar där tre mammor berättar om sina barn, faktiskt söner alla tre, som har varit sjuka i cancer...

Två av pojkarna har varit sjuka i en cancerform som heter Neuroblastom och den andra lilla pojken var sjuk i en cancerform som heter Malign groddcellstumörer...

De två första, Victor och Elton, somnade in och blev små änglabarn förra året och ikväll när jag sitter och läser om Filip så har även han den lille Prinsen blivit ett änglabarn... =(

Varför ska livet vara så orättvist??????!!!!!

Varför fick inte de här tre små pojkarna fortsätta leva, busa i snön och åka pulka... Bygga snögubbar och vara härligt rödrosiga om kinderna....

Usch, tårarna rinner oavbrutet ner för mina kinder och jag förstår inte hur dessa familjer orkar!!! Helt fantastiska människor som mitt i alla oro och sorg orkar förmedla sina ord, oro, känslor och allt annat som snurrar på runt omkring dem i tre fantastiska bloggar som berör så ända in i hjärtat...

Vill ni läsa??

"Den starkaste stjärnan" handlar om Victor som blev 1 år och 7 månader

"Allra käraste lilla familj" handlar om Elton som blev 2 år och 3 månader

"Var inte rädd mitt barn" handlar om Filip som blev 11 månader 

Ikväll, inatt så tänder jag ljus för de små änglarna och hoppas att det har det bra där uppe i himlen.... Vet att min mormor håller ett vakande öga på dem...

Dessutom så vet jag att de håller ett vakande öga på sina familjer här nere i kalla och snöiga Sverige...

Sänder så många varma och styrkande kramar som jag bara kan till dessa familjer, jag känner inte dom men jag bryr mig och det berör mig ändå...

Att dö kan inte vara farligt

när livet bjuder på en hårdhänt strid,

Att somna in och bäras bort helt varligt

kan inte vara mer än stilla frid.

Vila i frid ni små änglabarn!!!