... idag...=( Tårar och åter tårar...

Hade ställt min klocka på 8 för att stiga upp, göra mig i ordning och gå upp till Elisa och väga mig... trött som jag är så trycker jag på omringning men blir strax väckt av ringsignalen på mobilen... ser att det är mamma som ringer från sin mobil och förstår att det är något som hänt... mamma ringer aldrig så tidigt annars... sen får jag världens chock... Min älskade lilla mormor har somnat in i natt.. lugnt och stilla i sömnen så hon slapp att lida... men det gick så fort, mycket fortare än vi hade räknat med...=(

Ni vet jag trodde ju aldrig att detta skulle drabba mig, jag trodde ju att min lilla mormor skulle leva för alltid... att den dagen om jag någonsin skulle få ett barn så skulle hon bli den första att få veta för min mormor  skulle ju ha blivit så glad... hon blev altid så glad när man skickade ett vykort till henne och när man hade namnsdag, födelsedag, firade påsk eller jul så skickade hon alltid kort flera dagar innan så att det säkert skulle hinna fram... Nu får jag inga mer sådana kort...

Och jag har så dåligt samvete att jag inte åkte ner till henne och hälsade på, ringde det där sista samtalet för att fråga hur hon mådde och tala om för henne att hon var bäst i hela världen och att jag älskade henne eller att jag inte skickade det där sista vykortet som jag tänkte göra varje dag de senaste två veckorna... Man ska inte vänta utan göra!!! Förlåt mormor för att jag väntade, jag vet ju att du så gärna ville höra ifrån mig...

Ringde både Jeanette och Åsa på morgonen och grät... sen försökte jag sova en stund så att jag skulle orka jobba på kvällen men det var svårt att somna... messade sötisen och berättade vad som hade hänt men jag har inte hört ett ljud från honom... är ju så ledsen...

Min älskade lillasyster ringde vid 12-tiden och berättade att mormor hade varit så fin och fridfull och med ett litet leende på läpparna när de hade varit där och tittat på henne och sagt farväl... önskar att jag oxå hade kunnat åka hem..

När jag väl kom till jobbet så kände jag att jag inte orkade vara där och sitta själv hela kvällen så jag ringde chefen och berättade vad som hänt och frågade om jag fick ta en semesterdag... och hon undrade om "jag inte trodde att det skulle gå över under dagen..." hur kan sorg och tårar och förtvivlan gå över på en dag när man mist någon man älskar...

hemma igen så vilade jag i soffan, hade pratat med Åsa på vägen hem och hon och Jimba skulle få besök av Malin på kvällen så jag gick ner med lite fika och fick lite sällskap...

Mamma ringde och berättade att begravningen kommer att vara den 29/8 klockan 13 i Bredaryds kyrka och att de har valt en jättefin dikt till annonsen...

Har under dagen fått så många tankar och kramar från vänner, arbetskamrater och FB-vänner, telefonen har ringt och det har kommit sms... TACK ALLA NI!!! utan er så hade jag inte vetat vad jag skulle gjort... Ensam här långt bort från släkten...

Ska försöka sova nu, huvudet värker och tårarna samlas i ögonen igen...

Mormor är nu en ängel, sittandes på ett moln i himlen jämte morfar och Ulf... dinglandes med benen och tittar ner och vakar över oss alla...

Sov gott ocg vila i frid nu lilla mormor...

Puss och kram...